Missade ni kvällens program så går det att se i efterhand. Här är en länk:

http://www.kanal5play.se/klipp/play/karochgalen-105-klipp-frieri2

Sista vanliga övningen, som var i tisdags den 8 november, handlade mycket om att kolla av var vi står när det gäller instuderingen av låtarna. Körledare Björn Hedström drog igenom nio låtar i en snabb följd. Lite finputs på några ställen och lite ny koreografi gicks igenom. Vi kommer inte att ha massor av koreografi i Domkyrkan, men några rörelser och gester är ju alltid roligt att öva in för att förstärka låtarna. Sedan kan det säkert bli en och annan spontan gest också – det är ju gospel vi sjunger…

Det går in 507 personer på publikplats i Domkyrkan, så passa på att köpa biljetter på Ticnet innan de tar slut. En stunds härlig musik är ett bra sätt att inleda den hetsiga julperioden. Och Domkyrkan ger fin stämning.

Tisdagens övning kändes väldigt bra. Några missar här och där, men det hör till. Nu har alla gått hem för att repa på det var och en känner behov av att öva lite extra. Till genrepet på tisdag kommer det att sitta som en smäck – eller nåja vi måste ju göra några småmissar då också, eftersom det sägs att ett uselt genrep ger en bra premiär.

Den som längtar efter att höra mer av oss efter konserten i Domkyrkan kan spana efter den sjungande julgranen i Bältesspännarparken i december. Vi var med där och sjöng förra året och måste ha gjort det bra, för arrangörerna vill ha oss i år igen. Göteborg Gospel Unlimited är det man skall leta efter. Men jag kommer förstås att påminna om det här i bloggen också. Men först ”The Joyful Concert” i Domkyrkan den 26 november.

På övningen den 1 november fick vi reda på temat för dekoren och vad vi skall ha på oss för färger. Färgerna håller vi allt hemliga för alla utanför kören ett tag till, men jag kan inte undanhålla er ett inslag från diskussionen då scenografigruppen presenterade upplägget. Det uppkom lite diskussion om hur man skulle tolka klädkoden. Måste man ha rätt färg nedtill? Svaret på det från körledare Björn Hedström blev ”Den som vill ha en annan färg får ställa sig långt bak”, men det riktigt intressanta svaret hade han när någon frågade vad som gäller om man som tjej har klänning. Måste man ha färgade strumpor också då. Björns svar på det var ”Har man klänning så får man självklart ha ben”. Det tolkade vi som att det är OK att ha vanliga ljusa strumpor eller vara barbent till klänningen. En inte alltför vågad gissning.

Det är förresten klart att Göteborg Gospel Unlimited, liksom förra året, kommer att sjunga i ”Den levande julgranen” i Bältesspännarparken. Vi bär då gröna caper, röda mössor och röda halsdukar samt gråa vantar, så ingen kan missa vad vi gör där ens innan vi har börjat sjunga.

Vi kommer även att gå med i fackeltåget som inviger Julstaden Göteborg. Marschen går från Gustav Adolfs torg till Götaplatsen där vi sjunger en låt.

Tisdagen den 4 oktober hade vi en extralång övning. Vi skulle nämligen uppträda i en stor konsert i Scandinavium  på söndagen. Mer om den längre ner.
Vi började övningen med ett ”River-medley” på klassiska gospellåtar såsom Down by the riverside. Den stora utmaningen där var rytmiken som inte riktigt var den vi är vana vid från de invanda låtarna. En rolig detalj var också den del där vi skulle sjunga med tydliga Jamaica-R. Ni får höra på konserten hur det blev. Även How great thou art är en klassiker som vi sjunger med något annorlunda rytmik. Det gäller att hålla takten och få ordning på alla synkoper och alla punkteringar. De sistnämnda är så många att de skulle hålla vilken däckverkstad som helst sysselsatt i en vecka…
På vår slutkonsert den 26 november, som ju är i Domkyrkan, kommer vi att sjunga två låtar tillsammans med Domkyrkans goss- och flickkörer: Hosanna och He shall purify. Det blir en riktigt spännande kombination och bara det är ju värt biljettpriset. Vi börjar sätta alla lurigheter och Björn berömde oss för att ”det märks att ni har övat hemma”. ”Fy vad ni är bra”, var en annan kommentar. En intressant anvisning vi sopraner och förstasopraner fick handlade om ett ställe i He shall purify där vi har en paus: ”Lyssna noga och långsamt”. Med det kryptiska uttrycket menade han förstås att vi inte skulle ha för bråttom.
Kvällen avslutades med att  de som inte skulle vara med på söndagen fick gå hem och vi andra repade de låtar vi skulle göra på konserten i Scandinavium.

Söndagen den 9 oktober var det så dags för Göteborg Gospel Unlimited att inta scenen i Scandinavium. Vi skulle sjunga en egen låt – Händels Hallelujah – och så skulle vi köra åt Sanna Nielsen på Rör vid min själ och Uno Svenningsson på Under ytan. Dessutom sjöng vi Reach out and touch med alla artisterna i avslutningsnumret. Vi gjorde bra ifrån oss och blev till och med omnämnda på andra medverkande artisters hemsidor och bloggar.
Så här skrev Liverpoolbandet 54321 på sin hemsida www.thisis54321.com :
”We had a great night at Scandinavium in Gothenburg! Thanks to Lasse Kroner for inviting us to play! Hello to everybody that saw us there! It was a privilege to play with Sanna Nielsen, Charlotte Perrelli, Uno Svenningsson, Claes Malmberg and the most incredible choir – Göteborg Gospel!” Kören tackar och tar emot.

Tisdagen den 11 oktober var det så dags för veckans vanliga repetition igen, men inte helt vanlig. Vi i sopran/förstasopran hade en egen liten genomgång av sopranstämman på He shall purify, innan det ordinarie repet började. Bland annat jobbade vi med rytmen. I klassisk musik ligger slaget på ettan och trean i en fyrtakt, medan sol och gospel exempelvis har slaget på tvåan och fyran. Det ger en helt annan rytm.
Björn ville ha lite fokus på uttrycket och känslan, vilket han bland annat uttryckte i orden ”Kan jag få lite ögon?”. Mycket av uttrycket ligger nämligen i ögonen. När någon stämma hade svårt att hitta en ton och gled upp lite väl mycket sade han även att ”Håller man på tillräckligt länge så blir tonen rätt till slut”. Men på det stora hela var han väldigt nöjd med kören just denna övning. På en låt tyckte han till och med att sopranerna inte behövde öva sin stämma alls, för den satt redan.

Övningen därpå, den 18 oktober, var ett stämrep, med Malin Abrahamsson som kommer att dela dirigerandet på slutkonserten med körledare Björn. Killarna som ofta sitter på scenen vid vanliga rep fick flytta ner i salen så att dirigenten skulle slippa ha halva kören i ryggen. Malin har varit med oss förut som dirigent och fick många kramar när hon kom. Som Malin sade ”En del känner jag sedan tidigare och har kramat, andra har jag ännu inte kramat”. Eftersom vi är närmare 300 personer så får hon att göra då. Hon tyckte också att det är väldigt roligt att jobba med Göteborg Gospel Unlimited, eftersom alla är så engagerade och förberedda att det ger inspiration även till dirigenten.
Malin pratade om att hon och Björn ofta hetsar kören att ta i, men det får inte bli så att halsen stängs till, utan det skall vara lätt och öppet ändå.

Övningen den 25 oktober pratade Björn om dragspel – ja inte bokstavligt alltså, utan om att han inte vill ha en ”dragspelskör”, det vill säga att det inte är snyggt om kören gungar åt två olika håll. Nej, om man gungar eller tar gospelsteg i sidled så är ett bra tips att titta efter åt vilket håll de flesta i kören rör sig och se till att röra sig åt samma håll. Om inte körledaren visar rörelser, förstås, då är det ju körledaren man följer. En annan sak som var på tapeten är dels att inte sjunga för mesigt, utan dra på med rösten – dels att även om man har en stark röst så gäller det att tänka på att ha värme i rösten när så krävs.
På Come on let’s worship him är det ett långt solo i början och sedan gosskör innan gospelkören går igång. Det gav anledning att prata om vikten av att se intresserad ut och vara intresserad medan man väntar på sin tur att sjunga. Låten börjar med första tonen – inte då din egen stämma börjar sjunga. När man själv har paus supportar man de andra stämmorna.

Det är en hel del bra tips som har delats ut under repen i oktober. Bara vi minns allihop på slutkonserten den 26 november så…

Oktober månad avslutades med att både tisdagskören Göteborg Gospel Unlimited och torsdagskören Göteborg Gospel Voices deltog i en flashmob på kvällen den 27 oktober. En ny telefonmodell skulle släppas precis vid midnatt och under väntan blev kön underhållen på olika sätt. Ett av inslagen, som gjordes samtidigt i Göteborg, Stockholm och Malmö var alltså flashmobben. Vi klädde oss i vita kläder (under ytterplaggen) och beväpnade oss med ljusstavar. På en given signal slängde vi av ytterkläderna (utom de som hade vita jackor förstås) och så stod där en helt vitklädd kör och sjöng Abbas Ring ring med något modifierad text. När vi gick över på att sjunga This little light of mine bröt vi ljusstavarna och svängde med dem till sången. Så snart vi sjungit klart skingrade vi oss jättesnabbt och det var som om vi aldrig hade varit där – om de inte hade varit för de långa hakorna hos de köande… Det är ju det som är idén med en flashmob. Man dyker upp, gör sin grej snabbt och försvinner lika snabbt som man kom.

Hon belyste vikten av att träna rösten och stämbanden på rätt sätt för att orka med sången.

Vi fick öva olika läten, alltifrån att låta som som hönor till att gnägga som en häst.Stundvis kunde man tro att det var en bondgård vi var på.

För att få till den rätta twangen ville hon att vi skulle skratta som häxor vilket kan vara bra att kunna nu när det snart är hallowen.Det blev mycket fokusering på stämbanden denna kväll, som kan vara bra att kunna inför stundande slutkonsert i Nordstan den 19/11 kl. 14.00. Kom gärna och lyssna.

Vi var en nätt skara på ca 60 personer som kunde denna dag. På altsidan var det lite tunt- endast 7 personer- vilket medföljde att vi fick bekänna färg för att höras, men det gick bra.

Kyrkan var så gott som fullsatt av förväntansfulla människor som kom för att lyssna på oss trots det fina vädret ute.

Förutom våra egna sånger blev det även ett medley med bl.a:  Barnatro och Pärleporten, där publiken fick en chans att sjunga med, chans fick dom även till vår sång:”Jag kan inte leva utan dej”.

Dagen blev lång men det var det värt. Alla var på ett strålande humör, för som jag har sagt förut med risk att bli tjatig, det är KUL med gospel och man kan inte bli annat än glad.

Alla steg till ” Jesus is real” tränades än en gång så att dom skulle sitta tills uppträdandet med Gospel Voices på fredagen i Linneakyrkan.

Efter avslutad träning gick vi som skulle vara med på fredagen över till Linneakyrkan för uppställning och för att känna på akustiken. Lite trångt blev det, kan vara svårt att hoppa runt, men som Björn säger: tänk inte så mycket på stegen, först kommer glädjen sen sången, bryr er inte om stämmorna eller stegen, det kommer av sig självt,( och det gjorde det.)

På fredagen samlades vi på ”Trappa upp” för att göra våra sedvanliga stretchövningar och flåsningar för att få igång kroppen och rösten.

Kl. 20.45 intog vi scenen och kl. 21.00 drog vi igång med ”Somebody loves me”.

Vilken magisk kväll det blev, taket nästan lyfte med vår sång. När Björn sjöng solo med ”Rise me up” var nog inte ett öga torrt.

I drygt en timme underhöll vi publiken med nästan hela vår höstrepetoar.Det var mycket uppskattat och vi i kören var både svettiga och upprymda efteråt, det är så det ska vara med gospel.

Bra gjort allihopa. Nästa uppträdande blir på söndag den 16/10 i Fotskäls kyrka.

En sån härlig helg med alla dessa glada sjungande gospelmänniskor, det behövs nu när kylan och vintern står för dörren, för varm och glad blir man.

Övningen den 20 september blev en riktig utmaning för oss i sopranstämman och förstasopranstämman. He shall purify var låten som stod på shemat och den innehåller en hel del tuffa partier, framför allt i sopranen (som även förstasopranerna sjunger just där). Det är rena koloraturen på sina ställen och en viktig sak att hålla i minnet är att inte glida på tonerna, utan låta varje ton höras. På vår slutkonsert i Domkyrkan i november kommer vi att sjunga den låten tillsammans med gosskören. Det blir häftigt.

När det gäller How Great Thou Art (Oh Store Gud, men i gospelversion) är nog den största utmaningen att den är så välkänd och invand för oss svenskar, originalet är ju faktiskt svenskt, så att det gäller att komma ihåg att den har lite annorlunda rytm på sina ställen. Men kul att göra den på ett helt nytt sätt.

När vi övade låten Somebody Help Me Praise the Lord fick vi till och med beröm av körledare Björn Hedström för att vi var så väl förberedda och hade lyssnat flitigt på repfilerna hemma.

För ovanlighetens skull dansades det lite bugg också just denna övning, då en av tenorerna som varit med i Björns referensgrupp avtackades av kören.

Efter övningen stannade de som anmält att de vill sjunga solo kvar och gjorde en audition med Björn, men det resultatet har han inte meddelat ännu. Troligen blir det klart till övningen den 4 oktober.

Den 23 september var det så dags för ett företagsgig för oss i Göteborg Gospel Unlimited. Vi åkte i samlad tropp ut till Nääs fabriker där ett 50-tal av oss uppträdde på en middag som avslutade en två dagars konferens. Riktigt kul att strömma in och överraska gästerna. En av de anställda på företaget är med i Göteborg Gospel och hade ordnat vårt framträdande utan att ens företagets vd visste något i förväg.

Övningen den 27 september bjöd på en hel del galenskaper. Vi gav oss på en ny låt, nämligen Reach Out and Touch, givetvis i ett gospelarrangemang som alla våra andra låtar. Ett påpekande som väckte viss munterhet var då Björn sade att uttalet på ”better” måste vara ”bedder” eftersom uttalet ”badder” skulle kunna ge helt fel associationer, det skulle ju så att säga vara raka motsatsen till bättre. På den låten handlar det mycket om att sjunga mjukt, men inte mesigt och inte så svagt att man försvinner helt. ”Lägg det i ögonen” är en återkommande uppmaning som kören får då och då, och på en sådan här låt är det extra viktigt. Timing, snärtighet och vibrato är andra ord att minnas. Jag lovar att när vi gör allt det på konsert så kommer publiken att få en upplevelse den aldrig glömmer.

Vi drog även igenom en del låtar från förra veckans övning, men huvudnumret den här kvällen var underbara Åsa Nomark som kom till oss som gästinstruktör. Hon skulle jobba med uttrycket i sången och det gjorde hon med besked. Jag tror inte att någon kan glömma hennes lärdomar efter alla härliga egna exempel hon gav. Eller vad tycks om det här? Körledare Björn frågade Åsa hur man skall göra för att förmedla budskapet trovärdigt om man sjunger gospel för att det är kul men egentligen inte är troende själv. Åsa förklarade att även om man inte upplevt att Gud gripit in i ens liv kan man sätta sig in i känslan då man haft det riktigt tufft och berättade om när hon själv hade väldigt ont om pengar och ringde telefonbanken för att se om hon åtminstone hade pengar till en latte. Då hörde hon den automatiska rösten säga ”Du har 75…” och hann nästan bli riktigt glad innan rösten fortsatte ”… öre”.

En annan lärdom från Åsa var den som hon och kören Java Gospel, som hon leder tillsammans med sin man Ulf Nomark, fick då vi (jag är också med där) fick när vi var i Chicago och besökte flera amerikanska gospelkörer. Ett av besöken var hos Walter Owens kör i Salem Baptist Church där vi sjöng tillsammans med den amerikanska kören och de sjöng med fullt drag oavbrutet i två timmar på övningen. När Åsa frågade hur de orkade blev svaret ”Om vi inte orkar i två timmar på en övning, hur skulle vi då orka på konserten?” Enligt Walter Owens gäller det att alltid sjunga till 100 procent. Som Åsa säger, ”sång bygger på muskler, stämbanden är också muskler”. En sångerska som Malena Ernman övar sex timmar om dagen och Beyoncé springer igenom hela sin konsert på löpbandet för att ha kondition nog för att orka. Själv har Åsa varit bortskämd med att ha en bra sångarkondition även då den kroppsliga konditionen inte varit på topp, men träning är aldrig fel.

Vad vore gospel utan vibrato? Om någon undrar så är det helt enkelt så att alla toner utom de riktigt korta är långa nog att göra vibrato på.

Riktning är ytterligare en viktig sak att tänka på. Sången kan vara riktad uppåt (lovsång), utåt (förmedla ett budskap till publiken) eller inåt (bön). Men oavsett vilken typ av sång et är så måste man alltid bjuda in publiken – det får inte bli så att kören står och myser för sig själv och publiken känner sig utanför. I Sverige har vi ett starkt fokus på att sjunga vackert och då finns det risk att budskapet går förlorat. Kom gärna och kolla på någon av våra kommande konserter med Göteborg Gospel Unlimited så får ni se att vi har lärt oss att bjuda in alla.

Den 1 oktober avslutade ett 50-tal av oss i Unlimited med att sjunga på ett superfint bröllop på Marstrand. Överraskningar har ju kännetecknat en del av våra framträdanden den senaste tiden och så var det även i går, lördagen den 1 oktober. I det här fallet var det i princip bara brudparet och prästen som visste att Göteborg Gospel Unlimited skulle medverka. I programbladet stod det bara att Björn Hedström skulle sjunga några solosånger. Men då introt till Ain’t no Mountain High Enough satte igång kom vi strömmande in i kyrkans mittgång och spred ut oss framme i koret för att sjunga med Björn. Bröllopsgästerna var en entusiastisk publik som genast var med på noterna när de första sekundernas överraskning hade lagt sig. De stod upp i bänkarna och gungade med direkt och brudparet, ja de bara njöt.

Vi stod även för utgångsmusiken i slutet av vigseln. Då fick vår egen Jonathan ta hand om solot och en trio ur kören gjorde en insats på Joyful, Joyful. Riktigt effektfullt som utgångsmusik och kul att brudpar vågar välja något annorlunda.

Vi har en del andra hemliga gig framför oss innan det är dags för slutkonserten. Så håll ögonen öppna, du vet aldrig var Göteborg Gospel Unlimited dyker upp härnäst.

Vi nordbor är ju normalt sett lite stela av oss.Efter mycket träning fick vi ihop det någerlunda men det gäller att träna hemma också.

Vi fortsatte med ”Nobody but you” där vi skulle ha korta avslut på” You och Lord” och inte glömma vibrato.Vi hann igenom ” I know what prayer can do” där man aldrig får tappa fokus på texten för att komma in på rätt ställe när vi sjunger ”power” om vartannat i 3 stämmor.

Vårat nästa uppträdande i Gospel Voices blir på kulturnatta 14/10 kl. 21.00 i Linnekyrkan, kom och lyssna på gospel när det svänger som bäst.

Upplägget var att Deseré hade lurats till en uteservering av Bennys syster, när plötligt en gatumusikant föll ihop och någon ropade på en sjuksköterska – vilket Deseré är. Samtidigt som han tog av sig sin maskering dök ett 70-tal sångare i Göteborg Gospel upp och sjöng Ain’t no mountain high enough (to keep me from getting to you). Tydligare kunde knappast budskapet vara och Deseré svarade förstås ja, när hon hade fått stopp på sitt skrattanfall.

på gt.se kan ni läsa mer om upptåget:

http://gt.expressen.se/nyheter/1.2565073/benny-friade-med-jattekor

För oss i Göteborg Gospel är det kul med sådana galna uppdrag som dyker upp då och då under terminen. Det är lättsamt och glatt att medverka och det blir uppskattat av dem som ”råkar ut för” oss.