Visst har ni längtat efter att få veta vad som händer i Göteborg Gospel Unlimited den senaste tiden? Javisst, så här är en uppdatering om de senaste veckornas aktiviteter efter det att vi sjöng på bröllopet på Marstrand den 1 oktober.
Tisdagen den 4 oktober hade vi en extralång övning. Vi skulle nämligen uppträda i en stor konsert i Scandinavium på söndagen. Mer om den längre ner.
Vi började övningen med ett “River-medley” på klassiska gospellåtar såsom Down by the riverside. Den stora utmaningen där var rytmiken som inte riktigt var den vi är vana vid från de invanda låtarna. En rolig detalj var också den del där vi skulle sjunga med tydliga Jamaica-R. Ni får höra på konserten hur det blev. Även How great thou art är en klassiker som vi sjunger med något annorlunda rytmik. Det gäller att hålla takten och få ordning på alla synkoper och alla punkteringar. De sistnämnda är så många att de skulle hålla vilken däckverkstad som helst sysselsatt i en vecka…
På vår slutkonsert den 26 november, som ju är i Domkyrkan, kommer vi att sjunga två låtar tillsammans med Domkyrkans goss- och flickkörer: Hosanna och He shall purify. Det blir en riktigt spännande kombination och bara det är ju värt biljettpriset. Vi börjar sätta alla lurigheter och Björn berömde oss för att “det märks att ni har övat hemma”. “Fy vad ni är bra”, var en annan kommentar. En intressant anvisning vi sopraner och förstasopraner fick handlade om ett ställe i He shall purify där vi har en paus: “Lyssna noga och långsamt”. Med det kryptiska uttrycket menade han förstås att vi inte skulle ha för bråttom.
Kvällen avslutades med att de som inte skulle vara med på söndagen fick gå hem och vi andra repade de låtar vi skulle göra på konserten i Scandinavium.
Söndagen den 9 oktober var det så dags för Göteborg Gospel Unlimited att inta scenen i Scandinavium. Vi skulle sjunga en egen låt – Händels Hallelujah – och så skulle vi köra åt Sanna Nielsen på Rör vid min själ och Uno Svenningsson på Under ytan. Dessutom sjöng vi Reach out and touch med alla artisterna i avslutningsnumret. Vi gjorde bra ifrån oss och blev till och med omnämnda på andra medverkande artisters hemsidor och bloggar.
Så här skrev Liverpoolbandet 54321 på sin hemsida www.thisis54321.com :
“We had a great night at Scandinavium in Gothenburg! Thanks to Lasse Kroner for inviting us to play! Hello to everybody that saw us there! It was a privilege to play with Sanna Nielsen, Charlotte Perrelli, Uno Svenningsson, Claes Malmberg and the most incredible choir – Göteborg Gospel!” Kören tackar och tar emot.
Tisdagen den 11 oktober var det så dags för veckans vanliga repetition igen, men inte helt vanlig. Vi i sopran/förstasopran hade en egen liten genomgång av sopranstämman på He shall purify, innan det ordinarie repet började. Bland annat jobbade vi med rytmen. I klassisk musik ligger slaget på ettan och trean i en fyrtakt, medan sol och gospel exempelvis har slaget på tvåan och fyran. Det ger en helt annan rytm.
Björn ville ha lite fokus på uttrycket och känslan, vilket han bland annat uttryckte i orden “Kan jag få lite ögon?”. Mycket av uttrycket ligger nämligen i ögonen. När någon stämma hade svårt att hitta en ton och gled upp lite väl mycket sade han även att “Håller man på tillräckligt länge så blir tonen rätt till slut”. Men på det stora hela var han väldigt nöjd med kören just denna övning. På en låt tyckte han till och med att sopranerna inte behövde öva sin stämma alls, för den satt redan.
Övningen därpå, den 18 oktober, var ett stämrep, med Malin Abrahamsson som kommer att dela dirigerandet på slutkonserten med körledare Björn. Killarna som ofta sitter på scenen vid vanliga rep fick flytta ner i salen så att dirigenten skulle slippa ha halva kören i ryggen. Malin har varit med oss förut som dirigent och fick många kramar när hon kom. Som Malin sade “En del känner jag sedan tidigare och har kramat, andra har jag ännu inte kramat”. Eftersom vi är närmare 300 personer så får hon att göra då. Hon tyckte också att det är väldigt roligt att jobba med Göteborg Gospel Unlimited, eftersom alla är så engagerade och förberedda att det ger inspiration även till dirigenten.
Malin pratade om att hon och Björn ofta hetsar kören att ta i, men det får inte bli så att halsen stängs till, utan det skall vara lätt och öppet ändå.
Övningen den 25 oktober pratade Björn om dragspel – ja inte bokstavligt alltså, utan om att han inte vill ha en “dragspelskör”, det vill säga att det inte är snyggt om kören gungar åt två olika håll. Nej, om man gungar eller tar gospelsteg i sidled så är ett bra tips att titta efter åt vilket håll de flesta i kören rör sig och se till att röra sig åt samma håll. Om inte körledaren visar rörelser, förstås, då är det ju körledaren man följer. En annan sak som var på tapeten är dels att inte sjunga för mesigt, utan dra på med rösten – dels att även om man har en stark röst så gäller det att tänka på att ha värme i rösten när så krävs.
På Come on let’s worship him är det ett långt solo i början och sedan gosskör innan gospelkören går igång. Det gav anledning att prata om vikten av att se intresserad ut och vara intresserad medan man väntar på sin tur att sjunga. Låten börjar med första tonen – inte då din egen stämma börjar sjunga. När man själv har paus supportar man de andra stämmorna.
Det är en hel del bra tips som har delats ut under repen i oktober. Bara vi minns allihop på slutkonserten den 26 november så…
Oktober månad avslutades med att både tisdagskören Göteborg Gospel Unlimited och torsdagskören Göteborg Gospel Voices deltog i en flashmob på kvällen den 27 oktober. En ny telefonmodell skulle släppas precis vid midnatt och under väntan blev kön underhållen på olika sätt. Ett av inslagen, som gjordes samtidigt i Göteborg, Stockholm och Malmö var alltså flashmobben. Vi klädde oss i vita kläder (under ytterplaggen) och beväpnade oss med ljusstavar. På en given signal slängde vi av ytterkläderna (utom de som hade vita jackor förstås) och så stod där en helt vitklädd kör och sjöng Abbas Ring ring med något modifierad text. När vi gick över på att sjunga This little light of mine bröt vi ljusstavarna och svängde med dem till sången. Så snart vi sjungit klart skingrade vi oss jättesnabbt och det var som om vi aldrig hade varit där – om de inte hade varit för de långa hakorna hos de köande… Det är ju det som är idén med en flashmob. Man dyker upp, gör sin grej snabbt och försvinner lika snabbt som man kom.
